Bilden är tagen cirka 30 minuter innan ni fick reda på att eran pappa dött.
Ni var lyckliga och vi skulle ner och bada.
När ni stod där och var glada, så hämtade likbilen eran pappa, min morbror.
I juli är det 2 år sen som du pussade mig på pannan och sa 
- Hjälp nu mormor med Louise och Marcus så ses vi när ni kommit hem.
Jag nickade och såg dig cykla ner för backen.
Louise kramade dig länge och sa att hon kommer sakna dig, Marcus skulle vara tuff och hoppade över kramen och satt sig i bilen. När du cyklade ner för backen var det den sista gången jag såg dig!
Det är så ofattbart. Vi sa inte hejdå för att du skulle lämna oss utan för att vi skulle åka med mormor och ha det mysigt för att du skulle på din bästa väns bröllop. Du kom aldrig på bröllopet, du var redan död då, du dog på samma dag som din bästa vän skulle gifta sig. När mamma och eva kom och berättade att du hade somnat för alltid så kände jag en känsla jag aldrig känt innan, jag ville bara se dig och bevisa att dom hade fel!
Men dom hade så rätt. Jag förstod först på begravningen att det var du som låg i kistan. Louise la armbandet som hon hade på sig på bilden, det armbandet som hon fått av dig, hon la det i kistan. Vila ifrid Göran.
Jag säger inte hej då för alltid, utan bara för ett tag.
Jag saknar dig